Kenneths Reflektioner

web counter
Mitt arbetsliv har förändrats under åren....
När jag började mitt jobb den 22 april 1987 så var jag ung och oerfaren. Det glada 80-talet var i full gång med allt det som vi idag kanske tyckte var konstigt. En av höjdpunkterna var VM-seglingarna i Luleå 1988. Oj vad kul vi hade, direkt efter eftermiddagspasset så cyklade vi in till stan och hade kul. De flesta på jobbet idag var inte ens födda då, det är också en sak som har förändrats. Samtalsämnena minskar i takt med att medarbetarna är yngre än oss som varit länge på fabriken. 
När jag började jobbet på morgnarna så gick man in i fabriken genom en huvudentré som idag inte finns, idag är måleriet placerat där det på den tiden var ett förråd. Sedan gick man upp till sin avdelning, stämplade in och väntade på att förmannen iklädd sin gula rock skulle komma och skriva på ett kort vad man skulle göra. Idag går jag till min arbetsplats och styr själv vad jag ska göra. Detta kan jag göra pga att jag vet när saker och ting ska levereras. På vårt jobb är det otroligt många tjänstetelefoner, var och varannan tjänst har idag en egen telefon. 1987 hade förmannen en telefon, ute i verkstaden fanns det två telefonkiosker. Det var inte en mynttelefon i kiosken förvisso men en telefonkiosk var det allt.
Våra stämpelklockor var av varianten papperskort som man stämplade i en industrigrön apparat med klocka. Sedan satt det hyllor på väggen där allas kort fanns. En hylla för in- och en hylla för utstämpling. I verkstaden hade vi tjänster som idag inte finns, vi hade stickprovare bland annat. Stickprovaren gick runt och mätte artiklar för att kontrollera att vi körde och mätte rätt samt att vi hade kalibrerade mätdon. Idag ansvarar medarbetaren själv för detta. Vi hade instruktörer klädda i blå rock som gick runt och lärde upp nyanställda bland annat. Chefsaspiranterna var iklädda gröna rockar.
När jag cyklade till jobbet så hade jag till en början freestyle för kassetter med mig för att kunna lyssna på musik, lite senare kom också den så kallade discman som spelade cd-skivor. Det är knappt någon på jobbet idag som vet vad en kassett var. I fikarummen drack vi kaffe och hade samtal med varandra. Idag känns det som att de flesta sitter med näsan i mobilen.
Var det bättre förr? 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress