Kråkan (Corvus Cornix) är en fantastisk fågel med dåligt rykte. Jag skriver om kråkan idag för när jag en dag gick från bussen till jobbet såg jag en kråka som hade något gott i näbben. Det gjorde ett hål i snön och stoppade ner det goda och började täcka hålet. När det märkte att jag stod och tittade på det blev den ganska mänsklig i sitt beteende. Det började sträcka sina vingar och flytta sig bort från gömstället. Det tittade på mig med korta blickar och låtsades smaka på något i snön. Jag tror att den ville se till att jag inte insåg att den gömde mat. Jag blev fascinerad av kråkan och när jag kom hem den dagen började jag läsa om denna art.
Precis som med andra kråkor kläcker den bara en gång om året, det händer på hösten. Den gungar framåt när den går och flyger vanligtvis ganska rak. I svensk folklore ansågs det vara en mycket intelligent fågel. Det sägs att kråkan själv spjälar upp sitt ben om den bryter det. Kråkan kan, liksom korpen, vara en förklädd mänsklig själ, men framför allt har kråkan en varningsroll. Precis som korpen berättar kråkan om dödsfall och andra olyckor.
0